Sjukhuspräst


IMG_0002

Sjukhuskyrkan – Närvarons sakrament

Sjukhuskyrkan är själavård, ett Närvarons sakrament i omvårdnaden om människan: i församlingen, på sjukhuset, vårdhem, boenden av olika slag och i den avancerade vården i hemmet (ASIH). Det handlar om att se människan – ecce homo – där hon befinner sej i livet. Det handlar om att möta blicken och att fästa blicken. Att se människan och att människan får uppleva sej vara sedd. Herren välsignar dej och beskyddar dej. Herren låter sitt ansikte lysa över dej och visar dej nåd. Herren vänder sitt ansikte till dej och ger dej sin fred och frid. Ett annat ord för själavård är välsignelse.

I Sjukhuskyrkan på Trelleborgs lasarett arbetar Anja Greiff. Sjukhuskyrkans expedition/samtalsrum hittar ni i korridoren till höger bakom sjukhusets reception.

För patienter och närstående

avdelningsbesök
enskilt samtal

För vårdpersonal

 

enskilt samtal
enstaka eller i längre serie

Sjukhuskyrkan står för Närvarons sakrament också vid de tillfällen i livet när det inte finns något aktivt eller konkret att göra, då inga insatser eller åtgärder är möjliga eller tillräckliga och när det inte heller finns något att säga, inga enkla svar eller entydiga förklaringar – då  är närvaron det som finns kvar. Att vara där. Budskapet är: Jag är här hos dej.  – Jag måste gå nu. – Jag kommer tillbaka. Känslan jag vill ge är: Du är inte ensam. Ibland finns ingen tröst. Trösten är att få gråta. Gråta ut. Gråta färdigt. Men du är inte ensam. Inte övergiven.

I vårdens sammanhang är sjukhuskyrkan till för patienterna, deras närstående och för personalen som en arbetsplats kyrka. I arbetsplatskyrkan handlar det om det jag som personal i vården upplever på arbetet och vad detta gör med mej som människa och som personal i sjukvården. – Vad gör det svåra jag upplever med mej? – Hur hanterar jag detta i mitt arbete och i mina möten med den lidande människan, patienten, jag möter. Det handlar om att som personal i vården bevara och vara rädd om sin känslighet för att kunna ge en vård med människan i centrum där det djupast mänskliga får utrymme.

Själens vård i omvårdnaden om människan får genom Sjukhuskyrkans närvaro en synlig plats och ett naturligt utrymme i vårdens sammanhang.  I flödet av akuta insatser och effektiva åtgärder finns mellanrummen. Där finns de gläntor där frågorna, oron, allt det gåtfulla, obesvarade och oförklarliga tar plats. Vi vill se sammanhang och mening i livet. Vi söker förståelse av vårt liv. Vi vill foga samman olika delar och fragment i livet till en sammanhängande och begriplig livsberättelse. Vi behöver berätta vårt liv. Berättaren behöver få möta en lyssnare. Lyssnaren hjälper berättaren att söka och finna orden, språket som tyder livet. Sjukhusprästen får vara lyssnaren som sitter bredvid berättaren. – Vad har hänt? Berätta för mej … Livets berättelse växer fram … Pusselbitar fogas samman … Bilden blir tydligare … Färgerna fler … De smälter samman, blir dovare, klarare och tydligare … Mening och sammanhang anas … Lyssnaren förtydligar genom sina frågor, hjälper till att klargöra sammanhang och betydelser. En mening kan växa fram. Den egna livsberättelsen får möta och speglas i vår gemensamma, bibliska berättelse. Den berättelsen, berättelsen om vår Medvandrare på livets väg, Jesus, hans liv och död, vägen genom död till liv, ger en tydning av den egna livsberättelsen. Mönstret för Jesus liv, det som är dopets livsmönster, blir en tydning av ditt och mitt eget liv och vår död. Mönstret genom död till liv handlar om vårt liv, om alla svårigheter, motgångar och all kamp i livets vardag. Det mönstret är en dag, vår dödsdag, vår väg genom död till liv. Detta är vår livsväg tillsammans med Medvandraren som följer oss dag för dag hela vägen. Att vara ett Närvarons sakrament, att synliggöra Medvandraren i vårdens vardag och visa Närvarons sakrament och det livsmönster dopets gåva givit oss är Sjukhuskyrkans uppdrag i omvårdnaden om människan. Sjukhuskyrkan vill synliggöra Närvarons sakrament i vårdens olika sammanhang och i församlingens vardag i Svenska kyrkan i Trelleborg.