Trälleborgs kyrka


OBS Under arbete – bilder är inte inlagda och text är inte kontrolläst

 

Trälleborgs kyrka, kort historik och beskrivning

skrivet av Johan Ljungdahl, Trelleborg 1934. Tryckeri A.-B. Allehanda

Bild 1

KYRKOBYGGNADEN.

Trälleborgs kyrka är i sitt nuvarande skick icke gammal. Den ombyggdes nämligen i början av 1880-talet, varigenom dess gamla utseende helt förändrades. Visserligen kallades denna ombyggnad ”restaurering”, men den blev tyvärr ingenting mindre än en hel omändring av den gamla, stilfulla tempelbyggnaden.

Ursprungligen torde kyrkan ha uppförts på 1200-talet och är en av Skånes äldsta tegelkyrkor. Närmare underrättelser om dess tidigare öden saknas. Hur kyrkan under sin äldsta tid såg ut är även obekant, enär några avbildningar eller beskrivningar av densamma ej finnas. Emellertid fick den först år 1617 sitt torn enligt en i muren befintlig gammal inskrift, och två år därefter berövades Trälleborg sina stadsprivilegier, varefter det nedsjönk till blott och bart en by och nämnes stundom i gamla handlingar endast ”fläcken” Trälleborg. Det skulle dröja

— 4 —

i nära 250 år eller till år 1867, innan Trälleborg återfick sina stadsrättigheter.

Under denna tid undergick kyrkan säkerligen flera förändringar genom åtskilliga tillbyggnader, men bibehöll troligen i huvudsak sin gamla form ända fram till 1880-talet. En beskrivning av dess utseende vid mitten av 1800-talet lämnar den bekante konstkritikern professor C. G. Brunius i sitt arbete ”Skånes konsthistoria”. Han skriver: ”Kyrkan består av ett tvåkvadratiskt skepp och ett på liknande sätt uppfört, mindre kor. Skeppets dörr och fönsteröppningar ha genom förändringar blivit förfuskade. Å korets varje sida finnas två och å altarväggen tre fönsteröppningar, av vilka de förra blivit utvidgade; de senare äro mycket smala och höga. Av dessa tre fönsteröppningar, som alla ha ut- och invändigt skråa smygar och runda betäckningar, är den mellersta något bredare och högre än den andra. Två grova ensprångiga pilastrar*), vilka anbragta å skeppets varje sidomur, ha ifrån varje gavelmur och sinsemellan lika avstånd, uppbära grova huvudbågar, Svickelkolonner*), vilka framskjuta ur alla hörn och vinklar, understödja kam- och korsbågar, varemellan låga kupor äro inspända. Således består skeppens beteckning av tre korsvalv. På mitten av korets varje sidomur finnes en bred pilaster, varpå en grov huvudbåge vilar, vadan dess betäckning utgöres av två korsvalv, vilka ha nyssberörda

*) Pilaster är en väggfast kvart- eller halvpelare, på vilken en båge eller gesims vilar. Om den förstärkes med en eller flera andra mindre, säges den vara en-, två-, tresprångig o.s.v. Språng är en framskjutande rätvinklig murförstärkning.
*) Svickelkolonn är en väggfast hörn- eller sidokolonn, som uppbär kant- och korsbåge.

— 5 —

Bild 2

Kyrkan i sitt äldre skick. (Från söder.)

anordning. Yttre fotlisterna, som äro två fot höga, utmärka sig med en skråkant och därpå en kvarstav*). Korets omgivningsmurar ha fina hörnsprång och dess gavelröste rundbågsgesimser. Det tyckes, som om även den övriga byggnaden haft dylika prydnader. Triumfbågen har halvrund betäckning med skråkantiga vederlagsgesimser*). Alla ursprungliga bågslag äro halvrunda med undantag av korets breda huvudbåge, vilken är lindrigt spetsig. Omgivningsmurarnas yttre och inre ytor äro uppförda av god tegelsten; mellanfyllningen består av gråsten. Pilastrarna och takvalven, som äro samtidiga

*) Kvarstav är en framstående list, vars genomskärning bildar en fjärdedels cirkel.
*) Vederlag är fotstöd för valv och bågar.

— 6 —

Bild 3

Kyrkan i sitt äldre skick. (Från norr.)

med omgivningsmurarna, bestå av idel tegelsten. Skeppets inre längd utgör 73 fot, bredd i väster 34, i öster 33; korets längd 40, bredd 25½; skeppets höjd 31, korets blott 22. Skeppets omgivningsmurar äro 4 fot tjocka, korets något tunnare.

— 7 —

Bild 4

Interiör av kyrkan i dess äldre skick.

Kyrkan, som varit för liten, har blivit å skeppets norra sida utvidgad med fyra kvadrater och å dess södra med två, vilka alla betäckas med korsvalv. Dessa kvadrater, som äro hälften smalare än skeppet och stå i förening med detta, ha å norra sidan två, å södra ett nischprytt gavelröste samt röja äldre spetsbågsstil. Därefter har

— 8 —

åter en utbyggnad med ett korsvalv tillkommit åt norr, så all kyrkan dymedelst fått ett fullständigt sidoskepp åt detta håll, och samtidigt därmed har en sakristia med ett korsvalv blivit uppförd å korets norra sida. Dessa senare utbyggnader ha gavelrösten åt norr och äro i yngre spetsbågsstil samt röja föga skicklighet i anläggning och murning.

Kyrkan, som måhända haft sin huvudingång å västra gavelmuren, har 1617 fått därjämte ett fyrkantigt torn, vari man uppkommer på en spiraltrappa vid dess södra sida. Denna tillbyggnad, som är utförd i barockstil, har för att rättas efter en förbigående gata fått en ganska sned ställning emot kyrkan. Tornets nedersta avdelning har en ingång från väster och en stor bågöppning åt öster, och dess översta avdelning två förryckta ljudöppningar å varje sida samt snerkelprydda rösten åt väster och öster. Omgivningsmurarna, som är 5½ fot tjocka, äro ifrån marken till taklisten 68½ fot höga. Den yngre utbyggnaden å skeppets norra sida har förlorat sitt takvalv, emedan man velat i densamma inmura gravrum. Utbyggnaderna och tornet äro jämväl uppförda av tegelsten.

Hela kyrkan, som varit ut- och invändigt fogstruken, är numera till det yttre överrappad och till det inre vitlimmad; blott tornets västra sida bibehåller sin sköna, dunkelröda färg, emedan den tjänar till sjömärke och därför blivit förskonad för nutidens tanklösa förfuskning, vilken varit så mycket mindre påkallad, som tegelstenen, vilken är 10½ tum lång, 5 bred och 3½ tjock, är ganska väl slagen och ej mindre väl bränd.”

Sådan tedde sig kyrkan, när i början av 1870-talet frågan om dess fullständiga restaurering bragtes på tal och

— 9 —

Bild 5

Interiör av kyrkan i dess äldre skick. (Orgeln.)

även beslöts å kyrkostämma den 18 mars 1872 i enlighet med ett av arkitekt Helge Zettervall i Lund uppgjort förslag, vilket samma år stadfästes av konungen, som samtidigt beviljade församlingen rätt att upptaga ett amorteringslån på 25,000 kronor. Kyrkan hade för ändamålet endast disponibla 14,000 kr., och kostnadsförslaget slutade på 45,000 kr.

Emellertid skulle det dröja nära tio år, innan man grep sig verket an. Det såg till en början ut, som om planen ej skulle komma till utförande. Måhända drog man sig

— 10 —

för den stora kostnaden. Men 1880 togs frågan upp igen och å kyrkostämma den 1 september detta år beslöts, att 1872 års beslut skulle gå i verkställighet och början därtill göras redan följande vår. Dessutom beslöts, att värmeledning skulle inläggas i kyrkan och ett nytt orgelverk anskaffas. Totalkostnaden fick ej överstiga 50,000 kronor.

Den 1 mars 1881 påbörjades arbetet, som därefter pågick under en tid av över två år. Kyrkans samtliga utbyggnader jämte koret nedrevos. Där det senare legat uppfördes det nuvarande tvärskeppet och öster därom det nya koret i nära överensstämmelse med det gamla. Bakom koret uppbyggdes en halvrund utbyggnad, avsedd till sakristia. Egendomligt nog försågs denna ej med särskild ingång utifrån. Detta skedde först år 1928. I vinklarna mellan koret och tvärskeppet uppfördes tvenne mindre utbyggnader, det södra inrymmande värmekällaren och det norra Ehrenbuschska gravkoret, vilket förut haft sin plats i kyrkans ”nordvästra hörn”. Ej heller långskeppet blev oberört. Dess sidomurar påbyggdes rätt betydligt och däröver uppfördes nya valv, så att kyrkans inre avsevärt höjdes. Även tornet förändrades och försågs med en ny bred portal. Ljudöppningarna i klockrummet förstorades, och tornet erhöll sina nuvarande med trappgavlar sirade fyra rösten. Som motsvarighet till trapputsprånget på södra sidan, där en uppgång till tornet och orgelläktaren är belägen (en andra anbragtes år 1933 från vapenhuset), uppfördes å den norra en strävpelare med tillhjälp av ett gammalt murutsprång. Omedelbart innanför huvudportalen anbragets ett rymligt vapenhus och därovanpå orgelläktaren. Kyrkan är byggd av rött, fogstruket tegel och försedd med skiffertak. I

— 11 —

juli 1883 var arbetet färdigt och återinvigningen skedde den 9 september samma år.

I samband med ombyggnaden utjämnades den omkring kyrkan belägna kyrkogården, vilken var stadens enda begravningsplats ända till år 1878, då den nuvarande Västra kyrkogården invigdes. Kyrkogårdsmuren nedrevs – de i väster och söder ännu kvarstående kastanjerna kantade dess innersida – och området förvandlades till en synnerligen vacker plantering, den nuvarande kyrkoplanteringen.

Vad kyrkans inre beträffar, genomgick densamma en lika hård framfart. Nästan alla de gamla inventarierna undanskaffades och lagrades i det över orgelläktaren belägna, rymliga tomrummet. Till och med den gamla förnämliga altaruppsatsen i barock, som i ett par århundraden prytt kyrkans kor, nedtogs. Endast dess skulpterade mittavla, som föreställde nattvardens instiftelse, bibehölls och uppsattes vid ingången till koret ovanför den där placerade gamla dopfunten. Härom heter det i kyrkostämmoprotokollet för den 31 maj 1882: ”Enär den över altaret i Trelleborgs kyrka anbragta äldre altarprydnaden icke passar för kyrkan i dess nya skick samt därjämte är i hög grad bristfällig, hade kyrkorådet i sammanhang med den utvidgning och restaurering av kyrkan, som nu pågår, anskaffat ritning till en ny, med kyrkans arkitektur mera överensstämmande altarprydnad. Sedan denna ritning blivit av stämman framlagd och granskad, beslöt stämman, på därom framställd proposition, enhälligt och i enlighet med kyrkorådets hemställan att utbyta den gamla altarprydnaden mot en ny, utförd i enlighet med nu förevisad ritning.” Den nya ”altarprydnad”, som därefter

— 12 —

Bild 6

Exteriör av kyrkan i dess nuvarande skick.

uppsattes, är densamma som ännu finnes kvar och utgöres av vanligt snickeriarbete utan varje konstnärligt värde.

Predikstolen, vilken i likhet med övriga inventarier längre ned kommer att närmare beskrivas, bibehölls, men flyttades till en annan plats inom kyrkan, ommålades i mörkbrun färg med förgyllningar och berövades sin vackra, karaktäristiska baldakin. De gamla kyrkbänkarnas dörrar voro prydda med infällda på trä målade tavlor med fantasimotiv. Dessa bevarades på så sätt, att de infattades i vapenhusets kasettak och paneler, där de på ett ganska lyckligt sätt framträda. De gamla, säkerligen från 1300-talet härstammande munkstolorna av snidad ek, vil-

— 13 —

Bild 7

Interiör av kyrkan i dess nuvarande skick.

ka en gång haft sin plats på båda sidor om det gamla högaltaret, förflyttades till det nya korets norra och södra väggar, där de ännu ha plats. De äro till antalet tjugotvå och utgöra ett synnerligen vackert inslag i korets utsmyckning.

Såsom framgår av Brunius förut omnämnda beskrivning av gamla kyrkan, var denna ”till det inre vitlimmad”.*) Efter den stora omändringen på 1880-talet blevo väggarna i det inre målade i tegelimitation, rött med breda band i mörkgrönt och med svarta fogstrykningar. Val-

*) Kyrkan var före ”vitlimningen” försedd med kalkmålningar.

— 14 —

ven däremot blevo på bekostnad av dåvarande kyrkoherden P. Lundberg försedda med dekorationsmålningar i skilda motiv av den bekante dekorationsmålaren Svante Thulin i Lund, vilken bl. a. även utfört valvmålningarna i Lunds domkyrka. Vidare förärade kyrkoherde Lundberg efter restaureringen kyrkan en större ljuskrona – nu hängande mitt i korsarmen – jämte lampetterna – med undantag av fem, som skänktes av konsul C. Smith – vilka äro en kopia av den gamla lampett, som är uppsatt å predikstolen. Dessutom bekostade han sakristians gedigna ekmöbler samt senare tvenne konstnärligt arbetade altarkannor av silver, varom mera längre ned. Kyrkoherde Lundberg har för övrigt visat sin kärlek till kyrkan även därigenom, att han genom testamente förordnade, att den huvudsakliga delen av hans kvarlåtenskap skulle avsättas till en fond, av vilken 1/3 av räntorna årligen skulle läggas till kapitalet tills detta uppgått till 100,000 kr., varefter endast 1/5 av räntorna skulle årligen tilläggas detsamma, samt att vad som av räntorna återstode skulle vart femte år så fördelas, att 4/5 tillfölle Trälleborgs stad och 1/5 Trälleborgs kyrka. Dessa räntemedel skulle användas till stadens och kyrkans förskönande. Den del, som tillfaller kyrkan, överlämnas åt kyrkorådet, vilket beslutar om dess användande för det uppgivna ändamålet. Fonden, som f. n. uppgår till 85,000 kronor, har under de gångna åren – kyrkoherde Lundberg avled år 1900 – i väsentlig mån bidragit till kyrkans vidare utsmyckning. Så ha t. ex. de båda målade glasfönster, framställande apostlarna Petrus och Paulus, vilka äro insatta i de närmast altaret på vardera sidan i koret befintliga fönsteröppningarna, bekostats av Lundbergska fonden. Vidare ha genom densamma anskaffats trenne ljuskronor, tre

— 15 —

Bild 8

Gamla munkstolar i koret.

mässhakar och två antependier samt glasmålningarna i sakristians fönster.

Förutom de tvenne ovan nämnda målade glasfönstren i koret finnes över altaret en bågformig rad av målade rundfönster, framställande bilder av de fyra evangelisterna, ordnade två och två på vardera sidan av ett mittfönster, som framställer en Kristusbild över en solfjäderformig, rikhaltig färgsammansättning. Denna fönsteranordning i korets östra vägg är mindre lycklig och verkar förryckande på hela korinteriören.

— 16 —

ORGELLÄKTAREN OCH ORGELN.

Den nuvarande orgelläktaren uppfördes i samband med kyrkans ombyggnad på 1880-talet och efter ritning av arkitekt H. Sjöström i Lund. Samtidigt byggdes ett nytt orgelverk på 21 stämmor av orgelbyggaren S. Molander i Göteborg. Den nuvarande orgeln, som byggts efter genomfört pneumatiskt och elektriskt system, uppfördes år 1926 av orgelfirman Th. Frobenius & C: o i Köpenhamn. Materialet har levererats av Aug. Laukhuff i Weikersheim. Hela kostnaden, fjärrverket inberäknat, belöpte sig till 33,000 kronor.

Orgeln förfogar över 37 stämmor, inklusive 4 transmissioner, 9 st. pedalstämmor, 12 i första manualen och 11 i andra manualen samt 5 i det från första manualen spelbara fjärrverket. Från detta, som är placerat över kyrkans valv, ledes tonen genom en 24 meter lång ljudkanal, som utmynnar i en öppning i korsets mittvalv. Genom elektrisk överföring spelas fjärrverket från orgelläktarens spelbord. Orgelpipornas antal är 2,164. Orgeln invigdes söndagen den 19 dec. (4 i adv.) år 1926.

Den förutvarande orgeln tillhör nu Vestervigs kyrka på Jylland.

— 17 —

INVENTARIER OCH MINNESMÄRKEN.

Omkring år 1920 började röster höjas inom församlingen att bättre tillvarataga de i kyrkans tornkammare förvarade gamla inventarierna. På anhållan av rådman T. Jungbeck lät Riksantikvarien på våren 1924 genom sakkunnig person undersöka de gamla inventarierna och skriver med anledning härav: ”Altaruppställningen, epitafierna och tavlorna ära samtliga konstverk av så hög estetisk och kulturhistorisk rang, att de äro värda ett bättre öde än att lämnas utan egentlig vård och förvaras undanskymda i det dunkla och svårtillgängliga tomrummet. Samtliga föremål skulle, därest de på lämpligt sätt uppsattes i kyrkorummet, bliva värdefulla prydnader för detta och giva den i många avseenden torftiga interiören mera liv och intresse samt i viss mån tillföra densamma något av den stämning, vilken den ägde före den i många avseenden olyckliga ombyggnaden på 1880-talet.” Den 4 oktober s. å. inlämnade rådman Jungbeck jämte redaktör Fr. Carlsson en skrivelse till kyrkostämman, vari bl. a. hemställdes, ”att i Trälleborgs kyrkas tornkammare nu förvarade altaruppställning, epitafier och porträtt samt andra inventarier, som kunna anses lämpliga, må konserveras och uppsättas i kyrkorummet; att den i kyrkan befintliga dopfunten av marmor rengöres från den färg, varmed den nu är bemålad, samt att det i Ehrenbuschska gravkoret befintliga Ehrenbuschska vapnet likaledes konserveras och uppsättes på lämplig plats utanför gravkoret.” Vid kyrkostämma den 31 okt. s. å. bifölls hemställan och

— 18 —

beviljades ett förslagsanslag av 4,500 kr. för ändamålet. Arbetet utfördes under överinseende av professor 0. Rydbeck, Lund, och var slutfört till julen 1924. De renoverade inventarierna samlades och upphängdes i kyrkans norra korsarm, där de nu ha sin plats. En beskrivning av desamma följer här nedan.

På korsarmens norra vägg är den gamla, ståtliga altaruppsatsen placerad. Den är skuren i trä och är en vacker komposition i barockens anda. Dess höjd är cirka 10 meter. I nedre delens mitt är en förnämlig tavla i träskulptur, föreställande nattvardens instiftande. Den flankeras av tvenne bilder av Moses och Johannes Döparen, stående i ett par nischer mellan kraftiga kolonner. På pelarna äro reliefframställningar av fyra apostlar (?) och i flyglarna bilder av Adam och Eva. Vidare äro de fyra evangelisterna framställda i fristående figurer övre delen krönes med Fredrik III: s namnchiffer, på sidorna omgivna av tvenne fristående figurer (apostlarna Petrus och Paulus). överst är en bild av den triumferande Kristus. Under altartavlan läsas instiftelseorden till nattvarden och ovanför densamma följande på hexameter avfattade latinska inskription:

MVNDE QVID ES? SCHEMA ES VARIIQVE COLORIS IMAGO, QVAM MANVS IN TABVLA CONDIDIT ARTIFICIS EX ATRAMENTO PAVCAS ASPERGE LITVRAS SCHEMA PERIT MVNDI, SIC QVOQVE RES PEREVENT

eller i likaledes versifierad översättning:

Vad är du, o värld? En skapnad och bild i skiftande färger,

— 19 —

Bild 9

Gamla altaruppsatsen.

— 20 —

Bild 10

Den skulpterade tavlan i gamla altaruppsatsen.

vilken av konstnärens hand i en tavla förvarats. Stänk några fläckar av smuts däruppå, så fördärvas skapelsens härliga bild och därvid tillika dess ting.

Altaruppsatsen är från 1600-talets mitt och påminner om S: t Petri altare i Malmö.

Det på altaret stående krucifixet jämte de två altarstakarna i barock äro från mitten av 1700-talet och förfärdigade i Bayern, där de inköptes 1931 och förärades kyrkan av en okänd givare. De äro av försilvrad mässing.

— 21 —

Bild 11

Anders Persøns epitafium.

På västra väggen är en gammal altarbordsskiva från 1300-talet placerad. Den är säkerligen kyrkans äldsta bevarade inventarium och har troligen utgjort ett sidoaltare under katolska tiden. Man ser ännu tydligt de i skivan inhuggna fem konsekrationskorsen. Såsom ”altartavla” har här placerats trenne äldre målningar av evangelisterna Matteus, Marcus och Johannes. Ovanför hänger ett epitafium, om vilket dess inskription säger: ”Anno 1654 Den 12 Julij Hafwer Annders Persøn med sin kiäre hustru Karna Persdoter sielffer här ladet Den Taffle Bekååste

— 22 —

Bild 12

Bagerska epitafiet.

Kierken oc Oudtz Huus Till En Ziratt oc Beprijdelse oc Dennem sielff Till en Ihukommelse oc findes de ris begrafwelse her neden for.” Bland bevarade äldre gravstenar, vilka numera äro placerade i kyrkoplanteringens nordvästra hörn, finnes även en över de ovan nämnda, varav framgår, att hustrun avled nyårsafton 1658 och ”erlig oc velactet mand Anders Pedersøn” den 2 Febr. 1665. I mitten av epitafiet är en målning i oval form anbragt, föreställande de båda makarna i knäböjande ställning samt i bakgrunden Kristus på korset. Epitafiet är ett synnerligen vackert arbete i barock.

— 23 —

Till vänster om detta hänger ett epitafium av enklare form från 1700-talet. Dess inskrift lyder: ”Sinom kiäre Farfäder å möderne, then wählförnäma Man Christen Jönson Bager, som dödde 1684 och thes K: hustru Kirstine Håkans dotter, som af led 1688, hwilcha i theras ächtenskap af lat till sa man 3 Söner och 5 Döttrar, bägge begraf ne i Clwret sönidn till och hwilande under en wehl uth huggen sten har thetta Monumente welat uprätta the Sal: aflednas dotter-dotter-Sohn nu warande thesse Försambl: Kiijrkoherde Åke Engeström. Anno 1746.” Den i inskriptionen omnämnda ”väl uthuggna” gravstenen finnes ej kvar. Christen Jönsson Bager, vilken jämte sin familj avmålats å epitafiet, var på sin tid Trälleborgs ende bagare och utan tvivel dess rikaste man. Han var bl. a. samhällets störste jordägare. Dotterdottersonen Åke Engeström, som uppsatte epitafiet, var kyrkoherde i Trälleborg 1739-1748 och bror till lundabiskopen Johan Engeström.

Epitafiet till höger är ”till välförtjent äreminne” över en karolin ”Lieutnanten wid Skånska Tremennings Regimentet Ädel och Wäl-bördig Herr Dominicus Jönsson Holst född i Treleborg den 8 Apr 1675 och död den 21 Dec. 1745”. Den i vacker färgton hållna målningen, som omgives av en enkel målad träram, föreställer en scen från korsfästelsen. Omedelbart under målningen läsas följande vackra minnesord i versifierad form:

”Här är Herr Lieutnant Holst, en Herrans wän begrafwen De armas stöd, i nöd mot sina som en Far, som utaf hjertat sitt höll Christum och Hans Olafven långt högare än allt, hvad Verlden är och har, Han sökte af Guds ord den rätta kraft och honung och mår nu evigt väl hos alla Kungars Konung.”

— 24 —

Bild 13

Holst’ska epitafiet.

Ovannämnde Holst tillhörde en framstående trälleborgssläkt, som skänkt samhället många dugande män.

På båda sidor om den gamla altaruppsatsen hänga tvenne porträttmålningar, till vänster Joachim Bering, kyrkoherde i Trälleborg 1720-1738, och till höger den ovannämnde (sid. 23) Åke Engeström. Det senare är ett konstnärligt utfört porträtt, målat på koppar.

— 25 —

Bild 14

Lauritz Matzøns och Mathias Munckeskougs epitafium.

Överst till vänster på korsarmens östra vägg hänger en minnestavla, som i gamla kyrkan varit uppsatt bakom predikstolen. Denna är nämligen en gåva till kyrkan av stadens siste borgherre, den mäktige och rike Tage Tott Ottosen, en son till Sofia Brahe, den berömde Tycho Brahes vittra och lärda syster. Han var herre till Näs och Eriksholm (Trollenäs och Trolleholm) och är bäst känd i Skånes hävder under namnet ”den skånske kungen”. Tavlans inskription lyder: ”Anno 1643 Hafwer Erlig Vel-

— 26 —

byrdig Mand, Her Tage Tott Ottson til Ericsholm, Danmarkes Riges Raad och Ridder, voris gunstig Slotts Herre, bevilget denne Predikestol at stafferis. Sogne Prest samme tid Herr Mickel Hanssen oc Kirckeverd Jacob Krabbe och Erland Nilssön.”

På ömse sidor om dörren hänga två mindre svarta trätavlor till minne av tvenne karoliner. Den ena erinrar om ”Corneten Hr Johan Lang som blef Begrafwen den 26 Now A:o 1736” och den andra om ”Corneten Hr Johan Caspar Petri som blef Begrajwen den 3:die Maij A:no 1738.”

Överst mitt på väggen hänger ett vackert epitafium från 1600-talet, som ursprungligen varit till minne över ”ERLIG OC VELACTAD MAND LAVRITZ MATS0N, MED SIN K: HVSTRV INGER SVENDZ DAATER”, och uppsatts av deras barn, vilket framgår av inskriptionen å epitafiets nedersta del. Emellertid synes epitafiet under 1700-talet på något sätt ha kommit i familjen Munckeskougs ägo, ty mitteltavlans nedersta hälft är utan tvivel övermålad. Denna har säkerligen i likhet med det längre ned omnämnda Bertelsenska epitafiet återgivit personalfigurer. I stället har däröver målats den nuvarande inskriptionen: ”Till Åminelse af Crono Befallningsmanen wälbetrode Mathias Munckeskoug som afled med döden de= 18 Julij 1746 och des K: Hustru lngebor Borup de= 13 April 1742…”

Till höger om detta epitafium hänger det Ehrenbuschska. Namnet Ehrenbusch är på ett särskilt sätt förknippat med Trälleborgs kyrka. Joachim Ehrenbusch föddes i staden Ruppin i Brandenburg den 13 juli 1642. Vid sin död den 1 maj 1699 ägde och bebodde han Rydsgårds egendom. Han var då generalauditör samt häradshövding i Oxie, Skytts och Vemmenhögs domsaga. Enligt tradi-

— 27 —

Bild 15

Ehrenbuschska epitafiet.

tionen skall han en gång under en slädfärd ha kört ned sig på isen utanför Trälleborg och därvid givit det löftet, att om han räddades skänka en gåva till Trälleborgs kyrka. Tack vare skaklarna på släden blev han räddad och infriade även sitt löfte. Han utfärdade ett gåvobrev ”till predikstolen i Trelleborg”, som han skänkte ett av sina hemman i V. Vemmerlöv. Av dess avkastning utgår hälften till Trälleborgs kyrka och hälften till kyrkoherden i Trälleborg. Till gengäld för donationen begärde emellertid Ehrenbusch, att ett gravkor för honom och hans hustru skulle vid kyrkan uppföras och allt framgent under

— 28 —

Bild 16

Ehrenbuschska gravkoret.

hållas. Ett sådant blev även uppfört och är numera, såsom förut nämnts, inrymt i utbyggnaden norr om koret. Vid ingången till detsamma är nu placerad den dörr, som fordom ledde upp till predikstolen. I gravkoret finnas 8 kistor, varav 2 barnkistor samt en likbår från år 1629. I tvenne stora ekkistor vila den ovannämnde Ehrenbusch och hans hustru, vilka avledo barnlösa. På Ehrenbuschs kista ligger hans värja och vid sidan stå skaklarna till den släde, i vilken han åkte vid den ovan omtalade slädfärden, och genom vilka han räddades De övriga kistorna innehålla de jordiska kvarlevorna av medlemmar tillhörande prästsläkten Bruzelius, vars skånske stamfader, prosten Nils Bruzelius, var kyrkoherde i Trälleborg 1749-1788.

— 29 —

Bild 17

Predikstolen.

Predikstolen, vilken som ovan sagts är en gåva av Tage Tott Ottosen, ommålades i sin nuvarande färg under restaureringen på 1880-talet. Den visar i rik träskulptur framställningar ur bibliska historien: Syndafallet (1 Mos. 3:1-6); Domen över Kain (1 Mos. 4:9-12); Korsfästelsen (Es. 53:4-6); Uppståndelsen från de döda (1 Kor. 15:55-57) och Den yttersta domen (Matt. 24:30-31).

Under predikstolen står kyrkans gamla kassakista av järn, renoverad år 1928. Den är ett synnerligen vackert arbete, och icke minst dess sinnrika lås vittnar om stor konstskicklighet.

På hörnet snett emot predikstolen hänger kyrkans för-

— 30 —

Bild 18

Bertelsenska epitafiet.

nämligaste epitafium. Det är uppsatt år 1614 av rådman Nils Bertelsen*) och dess inskription lyder: ”Ano 1600 13 september afled på barnseng i seland Margrete Simons dotter /Erlig oc Velact Mand Niels Bertelsens Hustru Leufe fruchte hwilar wet hendis fötter Den 2 hans hustro /Erlige oc Gudfryctige qvina Dorothe Mickels dotter hensoff i Herren Ano 1614 19 Martij Do Lod deris effterleffuendis Hossbonde med den 3 hans hustru Salige oc Gudfruchtige qwinde Bente Gudmundsdotter /sette denne

*) Om denne Nils Bertelsen se även sid. 34.

— 31 —

Bild 19

Dopfunten.

Tafle/ alting skickes som Gud will.” Det är ett synnerligen värdefullt, konstnärligt målat epitafium i senrenässans och röjer en framstående mästare. Man har velat tillskriva det samme mästare, som målat det Patersenska votivskåpet i Malmö S: t Petri kyrka samt de båda epitafierna i Mariakyrkan i Ystad över borgmästarna Tilløfsen och Søffrensen. I varje fall är det av högt konstnärligt
värde.

Mitt i koret strax framför altarringen står kyrkans gamla, massiva dopfunt av marmor. Såväl fot som skål är åttakantig, och varje sida av skålen prydes av en treflikig båge, som vilar på stavar och knappar. I övre kanten löper en svart bård, på vilken i guldbokstäver läses: ”AMEN DICO TIBI NISI QUIS RENATUS FUERIT AQVA ET SPIRITU NON POTEST INTROIRE IN REGNUM DEI. JOH. 111. 5.” (Sannerligen säger jag

— 32 —

dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike.) I funten är löst insatt ett dopfat av mässing, vilket enligt en på randen ingraverad inskrift skänkts till kyrkan den 13 sept. 1728 av Andreas Christenson Wiborg och Otilia Petersdotter Kock, vilkas bomärken även äro där anbragta. I fatets botten är ett cirkelrunt fält, vari bebådelsen framställts.

Det på altaret stående krucifixet, som inberäknad sockeln mäter en höjd av 152 cm., är förfärdigat i Oberammergau och är en gåva till kyrkan år 1932. Själva Kristusbilden är handskuren i naturfärgat lönnträ. De tvenne trearmade altarstakarna äro av malm.

I sakristian finnas på väggen uppsatta fyra stentavlor för uppteckning av s. k. Series pastorum, d. v. s. förteckning över kyrkoherdar i Trälleborg. Två av dessa tavlor äro fulltecknade och den tredje påbörjad. Förteckningen omfattar endast kyrkoherdar efter reformationen och upptager f. n. namn och data å 21 kyrkoherdar från och med Erasmus 1533 till och med Carl Adolf Sjöstedt, död 1926. De på sakristians bord stående båda antika tvåarmade ljusstakarna ha en gång stått på altaret i gamla kyrkan.

Glasmålningarna i sakristians fyra fönster äro av patinerat antikglas och utförda år 1932 av artisten Anders Nilsson i Lund. Den latinska texten, som utgör en förmaning till prästerna, är av Norbert ( 1134), premonstratenserordens stiftare, och lyder:

0 Sacerdos, quid es tu?
Non es a te, quia de nihilo,
Non es ad te, quia mediator ad Deum,
Non es tibi, quia sponsus ecclesire,

— 33 —

Non es tui, quia servus omnium,
Non es tu, quia Dei minister.
Quid es ergo?
Nihil et omnia, o Sacerdos!.

I översättning:
0 präst, vad är du?
Du är icke av dig själv, ty du är av intet,
Du är icke till dig själv, ty du är en medlare till Gud,
Du är icke för dig själv, ty du är vigd till kyrkan,
Du är icke din, ty du är allas tjänare,
Du är icke du, ty du är Guds förvaltare.
Vad är du alltså?
Intet och allt, o präst!.

Mitt i södra korsarmen hänger ett stort, väl utfört votivskepp från år 1817 och i vapenhuset en säkerligen mycket gammal ljuskrona av handsmitt järn.

— 34 —

Bild 20

Nattvardskalken.

KYRKSILVRET.

Kyrksilvret har flera värdefulla ting. Nattvardskalken är ett förnämligt arbete i förgyllt silver från år 1666. Fotens övre del är försedd med sex ingraverade bilder ur den heliga historien. I fotens undersida är ingraverat: H. Hans Korfidtzen Loci Pastor Madts Pedersen Paal Andersen 1666. (Hans Korfidtzen var den siste danske kyrkoherden i Trälleborg.) Patenen, som är i samma stil som kalken, är likaledes av förgyllt silver, men saknar årtal. Den torde dock säkerligen förskriva sig från samma tid som kalken. I randens övre del är ingraverat lammet med fanan samt i den nedre ett ornament. Oblatasken som är av silver, har ursprungligen varit en kanna, vilken

— 35 —

Bild 21

Brudkronan.

nedsmälts enligt en i askens botten befintlig inskription, som lyder: För var jag Kanna, Skjänkt år 1616 av Rådman Nils Bertelsson nu är jag, med tillägg: Abelatask till Trelleborgs Kyrka 1793. Vidare finnes från senare tid en större skål samt en korksked, likaledes av silver. År 1899 förärade kyrkoherde Lundberg – såsom förut omnämnts – kyrkan tvenne större vinkannor av gediget silver. De äro till formen lika, men med olika inskriptioner ur den heliga skrift. Den ena lyder: ”Detta är mitt blod det nya förbundets hvilket varder utgjutet för eder. Marci XIV Cap. v. XXIV.” Den andra: ”Jesu Christi Guds Sons blod renar oss från all synd. Joh. I Br. I Cap. v. VII.” Dessutom finnes en sockenbudskalk av silver, förfärdigad år 1793.

År 1933 skänktes till kyrkan en brudkrona av förgyllt silver. Motivet är fyra hjärtan, över vilka stå kors. Dessa

— 36 —

hjärtan äro i sin tur åtskilda av fyra stiliserade palmkvistar. I varje hjärta hänger en ärtstor klar och ren vit safir. Korsen, som till sin form äro grekiska kors, äro besatta med runda rubiner i brilliantslipning. Nedtill på själva kransen av kronan sitta fyra rektangulära duvblodröda rubiner i taffelslipning. Kronan, som är helt handarbetad, är komponerad och utgången från Martin Lysells guldsmedsverkstad i Trälleborg.

— 37 —

Bild 22

Det gröna antependiet.

KYRKANS TEXTILIER.

Textilier från kyrkans äldre tid saknas helt. Ända till år 1928 hade Trälleborgs kyrka till sitt förfogande endast tvenne mässhakar av sammet med guldbeslag, den ena röd och den andra mörklila samt ett rött antependium, samtliga utan egentligt konstvärde. Antependiet är nu placerat å det gamla altaret i norra korsarmen.

År 1928 beställdes och inköptes, tack vare frikostiga bidrag av ett femtontal församlingsbor, fyra konstnärligt arbetade textilier, nämligen tvenne vita mässhakar samt ett vitt och ett svart antependium. De båda mässhakarna äro av helsidendamast i renässansmönster och prydda med kors med uppåtgående snedarmar. A ryggkorsets mitt är Kristusmonogrammet anbragt och å framkorsets mitt det grekiska korset. Broderiet är utfört i silke och

— 38 —

Bild 23

En av de vita mässhakarna.

guld, och mässhakarna äro fordrade med blått siden. Det vita antependiet, som likaledes är av helsiden damast i renässansmönster, är upptill prytt med en bård, i vars mitt är påfågeln, en gammalkristen symbol av uppståndelsen från de döda och evigt liv. På sidorna äro anbragta änglar och vinrankor. Antependiets yta är i övrigt ornerad med granatäpplen i strömönster. Broderiet är utfört i silke och guld i växlande sömnadstekniker. Det svarta antependiet är av svart helsiden damast. I mitten är korset anbragt inom molnkrans, och å antependiets yta stjärnor samt å sidorna bårder. Broderiet är huvudsakligen utfört i silver, men med inslag av rött och violett silke.

— 39 —

Bild 24

En av de svarta mässhakarna.

Över antependiets yta ha insytts små violetta ornament. Mässhakarna samt det vita antependiet äro komponerade av fröken Sofia Widen, Stockholm. Kompositionen av det svarta antependiet är utfört av fröken Elin Pettersson, Stockholm.

År 1932 anskaffades genom bidrag av Lundbergska donationsfonden tvenne svarta mässhakar samt ett grönt antependium, samtliga av sidendamast. Mässhakarnas framsida är ornerad med rak bård av handvävt band i silver med bokstäverna INRI broderat i guld och silver. Ryggsidan är ornerad med kors av handvävt band i silver samt med törnekrona broderad i guld, silver och silke. Antependiet är broderat i guld och silke. På dess sidor löper en bred bård med i guld broderade eldtungor, och

— 40 —

mittpartiet utgöres av ett likaledes i guld broderat skepp. Kompositionen till dessa textilier är utförd av fröken Elin Pettersson, Stockholm.

Textilierna, som stå på höjden av nutida svensk paramentik, äro arbetade av textilatelier Licium i Stockholm.

Dessutom äger kyrkan fyra kollekthåvar, en gåva av församlingens kyrkliga ungdomskrets år 1926.

KYRKKLOCKORNA

Trälleborgs kyrka har tre klockor i tornet, alla av ansenlig ålder. Den äldsta är den s. k. Magdalenaklockan, i storlek den mellersta av de tre och gjuten år 1501. Dess inskrift lyder: Ano dni MDI die sancti Jacobi uk Magdalena completa sum sub curatore dni Michaelis et sub proconsulibus ibidem Ernst Hans Andrea Marquardi et sub tutoribus Johane Pavli et michaele Friis. (I Herrens år 1501 på den helige Jacobs dag blev jag gjuten under beskydd av kyrkoherden Michael och borgmästarna därstädes Ernst Hans och Andreas Marqvardsen och kyrkovärdarna Johannes Paulsen och Michael Friis.) Inne i texten äro anbragta små reliefer, vilka göra tjänst som skiljetecken. De äro till antalet åtta och föreställa olika religiösa motiv, såsom Jesus på korset, Maria med Jesusbarnet, En av de vise männen överlämnande sin gåva, Korsfästelsen med Maria och Johannes stående vid korset, Madonnan med barnet i strålgloria, Himladrottningen trampande på halvmånen samt slutligen tvenne bilder av det helgon, åt vilken klockan blivit invigd, den heliga Mag-

— 41 —

dalena, bärande sin oljekruka. Klockan är säkerligen gjuten i Tyskland, möjligen i Stralsund. Närmast i ålder efter ”Magdalenaklockan” kommer kyrkans minsta klocka, den s. k. ”lillklockan” eller ”böneklockan”. Den förskriver sig från år 1525. Dess korta inskrift lyder: Ad Dei laudem Christique gernie anno partus ejusdem mdxxv fusa su. (Till Guds ära och Kristi amma i året efter densammes födelse 1525 blev jag gjuten.) Det märkliga i denna inskrift är, att Maria, Jesu moder, kallas ”Kristi amma”, ett uttryck, som torde vara enastående och värt att uppmärksammas. Om anledningen till detsamma torde vara svårt att yttra sig.

Den yngsta och största klockan är den s. k. storklockan, gjuten år 1559. Dess lakoniska inskrift lyder: K. Christian döde, Frederik vant Dytmers oc blef Krynt Hans Ma:ts 1559. Klockan gjöts alltså under det år, då konung Kristian III dog, samt hans son och efterträdare konung Fredrik Il erövrade Ditmarsken och blev krönt. Detta skedde år 1559. Samtliga kyrkans klockor drivas numera med elektrisk kraft. De två största klockorna erhöllo elektrisk ringanordning år 1923 och ”lillklockan” år 1928.

— 42 —

Bild 25

GRAVSTENAR.

I kyrkoplanteringens nordvästra hörn är en samling äldre gravstenar placerade. Ursprungligen hade dessa stenar sin plats i golvet i kyrkans kor samt i gången. Här !ägo de ännu år 1829 enligt en i kyrkans arkiv befintlig inventarieförteckning. De voro då till antalet 67. Vid kyrkans ombyggnad på 1880-talet blevo de upptagna, och de som då ej sönderslogos eller skingrades åt olika håll placerades längs norra och södra yttersidorna av kyrkans långskepp. Här lågo de fastcementerade på marken, utsatta för regnvatten och frost, varigenom ett stort antal av dem åsamkades betydliga skador. På våren 1919 väcktes hos kyrkostämman förslag om gravstenarnas flyttning och anordning å lämplig plats, och sedan ärendet

— 43 —

behandlats av vederbörande myndigheter, kunde arbetet med deras omflyttning ske sommaren 1923. De flyttades då till den idylliska plats, de nu ha och placerades med lutning, tillräckligt stor för att regnvatten skall kunna avrinna. Placeringen har skett i kronologisk ordning med längdriktningen parallell med kyrkans. Huvudändarna av stenarna äro förlagda åt väster och med början i gräsplanens östra del, ungefär i jämnhöjd med kyrkans korsarm. Den äldsta stenen, som är från 1500-talets mitt, är sålunda förlagd östligast och så komma de allt efter ålder med början från söder i varje rad tills att slutligen den yngsta är att finna uppe i nordvästra hörnet. Ett undantag utgör dock den allra första sydligaste i nedre raden belägna gravstenen, från 1700-talet, vilken ditflyttades hösten 1928. Bland stenarna, vilkas antal är 40, ha några verkligt konstnärligt värde, andra däremot äro av enklare slag. En del äro av tidens tand och hårda framfart söndriga och illa medfarna samt så slitna, att inskriptionerna äro oläsliga. Några erinra om framlidna präster och magistratspersoner i Trälleborg, men de flesta äro minnesstenar över borgare i staden. Hela samlingen utgör, icke minst sommartid genom den omgivande grönskan, ett vackert inslag i kyrkoplanteringens idyll.

Som vi sett har Trälleborgs kyrka genomgått skiftande öden och även varit föremål för mången hårdhänt behandling. Mycket av vad som fordom gav skönhet och stämning åt det åldriga templet har tyvärr för alltid förlorats, men vi få likväl vara tacksamma att ändå så pass mycket finnes kvar av dess gamla inventarier, att de ännu på ett

— 44 —

verksamt sätt bidraga till utsmyckningen av vår i stort sett vackra kyrka. De äro röster från det förgångna, som tala om den kärlek, varmed våra fäder omfattade sin helgedom. De äro ett arv, som de lämnat oss att väl vårda och bevara.